2010-12
Först kommer Korpen, när Björnen ser att Korpen äter på något kommer även den och river upp köttstycket åt allas belåtenhet och om allt funkar samt alla sitter tyst i gömslet kommer det skyggaste av dem alla Vargen. Vänskapen på bilden är bara skenbar de är bittra rivaler om varje bit mat. En Varg klarar en Björn av i regel men blir det fler kan det gå riktigt illa, en varg hugger i baken på björnen medan en irriterar framifrån gör att matron försvinner för björnen så han får verkligen kämpa. Så björnen har det inte alltid så lätt för att vargen jobbar i teamwork medan björnen agerar i regel ensamt. Om björnen undviker människor så gör vargen det ännu mer, det kan ta tid för vargen att anpassa sig i ett nytt område så man får ha tålamod i gömslet. Har nyligen köpt en bok om Vargen och samt läst ut den och heter"VARGEN den jagade jägaren" som kan rekomenderas på det varmaste.
Ett kameraklick och Björnen tittar åt mitt håll, för Björnen har både fint luktsinneoch bra hörsel. Det som slår mig är hur ljudlöst Björnen vandrar genom skog och mossar man hör knappt ett knäpp. När det är som mest mörker ute i natten då vågar björnen sig fram till gömslet för att lukta och en gång såg jag en skugga alldeles intill gömslet omk. 7m. Det känns lite otäckt men man vänjer sig med tiden. En gång lekte par ungbjörnar några år gamla utanför gömslet när det var som svartast ute och de sköt i väg som kattapulter på några sekunder var de 70m bort så Usain Bolt hade bara kommit halvvägs mot Björnarna kommit. Vad jag har föstått så är Björnens muskler koncentrerad längst bak på kroppen för att kunna göra snabba utfall mot sina tilltänkta offer.Men personalen har övertygat oss att det inte är farligt så man får lyssna på dem så jag är ganska lugn. Men vargen då? Det tar jag till nästa blogg.
Lägger in en bild där Björnen vandrar runt tjärnen, men då tänker ni nog att mitt gömsle ligger vid tjärnen vad händer då? Det kommer inte hända något för Björnarna är anpassade till detta gömsle i över två år, så det tar lång tid att få dem trygga i en ny miljö. Lassi i Finland testade en gång med två getter bundna vid en åtel och när Björnen kom fram till maten så blev nallen så förskräckt att han sprang till skogs samma väg som han kom ifrån. Det bevisar att Björnar är vanedjur och gillar inga förändringar som stör dem, så det är rätt så komplext att fota Björn, så goda förberedelser innan är nödvändigt. Bilden som jag lagt in har fått många possitiva kommentarer på Fotosidan men är bäst uppförstorad.
Tänk en sommar utan en Stranskata t.ex. det hade varit tyst och öde, men en sådan sak kan inträffa, våra vadarfåglar minskar år efter år så frågan kan ställas till sin spets. Men låt oss hoppas att en sådan ödesstund ej inträffar. För denna kaxiga fågel gillar jag verkligen för den sätter verkligen fart på sommaren plus en hel del annat i naturen så blir helheten bra, länge leve mångfalden i naturen också.
Har följt Skärfläckan i fyrtio år mellan Ringhalls och Bua, den har varit mig kär gäst varje år, den är väldigt vacker dels för sin smäckra längd och sin krökta näbb uppåt samt sin stolliga uppsyn. Tar med lite bilder från sommaren och lägger in dem här som jag tycker är bäst. Nästa gång blir nog en Strandskata som blev kommenterad mycket på Fotosidan, ha det.